Att analysera, recensera och betygsätta dryck är ett intressant fenomen. På ett djupgående men ändå lättförståeligt sätt skall man försöka beskriva dryckens inneboende hemligheter. Ofta är det lika svårt för recensenten att skriva en sådan recension som det är för läsaren att tolka och förstå recensionens budskap. Okej visst, det är inte direkt hjärnkirurgi men det är inte heller en bit kaka. För egen del är dryckesprovande med inriktning på analys av dryckeskvalitet numera inte enbart något som jag gör på min fritid (utan även under min skoltid) och med anledning av att jag under en tid gått runt och funderat kring ämnet tänkte jag idag skriva några ord om dryckesrecenserande och hur vi arbetar med detta i Grythyttan. Nu recenserar jag förvisso dryck mycket sällan här på min blogg, men jag tänker att det kanske kan vara av intresse för några läsare där ute!
Analys av dryck kan göras av flera anledningar. Huruvida man personligen tycker att något är gott eller inte är troligen den viktigaste analysen för gemene man. När man skall analysera dryck för att få någon annan att förstå blir dock fokus förskjutet från den egna personliga smaken till att istället omvandlas till en deskriptiv och enkelförståelig analys som läsaren kan återkoppla till sin egen smak. Vid mina sensorikföreläsningar som jag har hållit den senaste tiden brukar jag hänvisa till min egen doftreferens kring nytvättade kläder. Varje gång jag känner doften av nytvättade kläder tänker jag tillbaka på mitt barndomshem. Mina föräldrar har sin tvättmaskin i källaren och varje gång man gick ner för den mörka trappan möttes man av en varm och välkomnande doft av just nytvättade kläder. Dofter har en stark koppling till både minnen och erfarenheter och det kan vara nog så svårt att analysera och beskriva dem. Som professionell/offentlig dryckesrecensent – vilket jag anser innefatta ölbloggare såväl som tidningsskribenter och dylikt – anser jag att man bör försöka koppla bort, eller bryta ner, dessa kopplingar till personliga minnen och erfarenheter för att istället försöka beskriva dryckens egenskaper på ett sätt som läsaren kan förhålla sig till. Att doftreferensen ”källare” för mig innebär kopplingar till nytvättade kläder, trygghet och till min barndom i allmänhet är något som mina läsare förmodligen inte kan förhålla sig till och som jag därför kanske bör undvika… om jag vill bli förstådd.
Ser jag tillbaka på min egen karriär inom ölrecenserande så tyckte jag initialt att min personliga smak – om vad som var gott och äckligt – var det primära och jag gynnade därför de ölstilar som jag tyckte bäst om. Min betygsskala hängde således i mångt och mycket samman med min personliga smak. Tunga ölstilar kunde nå hela vägen upp till toppbetyget 5.0, enligt RateBeers betygskala, medan lättare och mer klassiska stilar sällan nådde över 4.0. Det tog dock inte alltför lång tid innan jag insåg att detta bedömningssätt fungerade dåligt för mig och jag övergav därför tanken på att beskriva ett öl utifrån egna preferenser om gott och äckligt. Istället började jag försöka lägga fokus på att beskriva ölets kvalitet i förhållande till liknande öl ur samma ölstil, något som jag personligen tyckte var mer givande för min personliga förståelse av öl. För min egen del har dryckesrecenserandet även kommit att handla om respekt för drycker och deras producenter. Alla drycker är värda att analyseras och recenseras på samma premisser och förståelsen för varför en dryck är av hög eller låg kvalitet bör, enligt min uppfattning, inte bestämmas utifrån personlig smak utan baserat på dryckens egenskaper. Att analysera drycker på detta sätt görs givetvis bäst genom att blindprova dryckerna för att på så sätt undvika förutfattade tankar och förväntningar kring drycken.
Jag tänkte avsluta med att skriva några ord om den metodik vi använder oss av när vi analyserar dryck inom ramen för sommelierutbildningen i Grythyttan. Vi använder oss i princip alltid av den så kallade WSET-metodiken. WSET, Wine and Spirit Education Trust, är en organisation som utfärdar internationella diplom och certifieringar inom dryckeskunskap – det bör observeras att öl inte omfattas inom ramen för WSET:s utbildningar. Kort förklarat kan man säga att WSET-metodiken går ut på att på ett objektivt sätt avgöra en drycks kvalitet utifrån en rad analysmoment – baserat kring huvudområdena utseende, doft och smak. Utgår man från metodiken i WSET Advanced (vilket är det steg som jag tenterade av i maj i år) skall man utifrån en rad graderingar analysera dryckens egenskaper för att på så sätt kunna avgöra huruvida dryckens kvalitet är poor, acceptable, good eller outstanding. Man skall även kunna avgöra var drycken befinner sig i sin mognad (en fyrgradig skala), vilket värde drycken har (en fyrgradig skala) samt gärna även ha en kvalificerad gissning på varifrån drycken kommer, dryckens huvudråvara, tillverkningsår med mera. Givetvis är drycken alltid blind när denna metodik genomförs i tentamenssammanhang. För egen del uppskattar jag denna metodik för att analysera dryck och den har bidragit med flera delar som jag innefattat i mitt ölrecenserande.
Vad tycker ni andra ölbloggare (speciellt ni som faktiskt recenserar öl på era bloggar) om detta med recenserande?
11 kommentarer:
Jag har faktiskt gått i liknande tankar den senaste tiden. Men då mest klurat kring det här med ölstilar och stilrenhet. Hur viktigt är ölstilar och ska man bedömma en öl utifrån hur pass bra den passar in i en förutbestämd mall? Fast jag antar att när det gäller personliga preferenser så har vi mallar även där. Jag har ett svamligt inlägg om detta som jag kanske slutför i dagarna. Måste klura lite till på det.
Blev lite fel där ser jag, min adress är www.beerdrivel.se och inte www.olsvammel.blogspot.com
Fruktansvärt bra skrivet, jag kommer att länka till detta inlägg på vår sida www.olradet.se Jag håller tämligen på din linje.
Intressant inlägg! Fast, det vore ju tråkigt om alla bara höll med hela tiden - eller? Jag kan känna att det här med recensioner måste få vara någonting subjektivt, precis som med musik, konst eller liknande upplevelser. Om man främst ska försöka se till dryckers objektiva kvalitet så tror jag risken finns att många tappar intresset då det plötsligt börjar handla om rätt och fel snarare än tycke och smak. Detta gäller i min bok recensioner.
Om man däremot skall skriva en ren faktabok eller liknande om dryck är det självklart viktigt att ha ett objektiv förhållningssätt till drycken man skriver om. Detta i respekt gentemot både läsaren och producenten.
Detta är dock bara mina tankar kring det hela. Om man sen vill fokusera mer teoretiskt och historiskt på dryck så är det för mig en annan femma än att t. ex skriva recensioner.
Som Ölblogg/recentioner läsare håller jag med Fredrik.K. Anledningen är att det blir aningen statiskt att läsa recentioner som är baserade på hur väl dom följer en given stil,mall osv. Men som även sagts ovan så är det skillnad på var det publiceras.
Vad är definitionen av en DIPA? Vet Svenssons det när vi läser att denna är typisk för en DIPA. Eller ska man börja med att förklara det? Nä jag gillar att läsa om era upplevelser av det ni smakar och förväntar mig mer fakta/trogen stilen när jag nördar ner mig i mina ölböcker. Tack för trevlig läsning// Malt Porter
Så länge.man är tydlig mer vilket av sätten man väljer (subjektivt/objektivt) så spelar det inte så stor roll. Personligen gillar jag dock mer när det är som en skivrecension, men uppskattar båda delar.
Très bien Victor!
/Sterner
Jag tror inte att man vinner något på att vara svart-vit i sin inställning till recensioner.
Om det bara var fråga om att mekaniskt analysera ingående ämnen i en dryck så ska man göra det mekaniskt. Vilket görs - Carlsbergs forsknings- och kvalitetscenter var fullt med beigea maskiner som surrade och analyserade öl.
På Ofiltrerat försöker jag tänka såhär: Om jag ska köpa ett grafikkort till datorn frågar jag min vän och kollega Fredrik som jag vet har koll på den marknaden. Han kan ge mig ett svar på vad som är bäst för det jag vill ha det till, till lagom pris och med erfarenhet av tillverkarnas kvalitet igår och idag. Ett tips anpassat till mig, alltså.
Jag vill på något sätt att de recensioner jag skriver ska fungera på samma sätt: En kompis man litar på som ger ett personligt omdöme men samtidigt förklarar något om stilen och hur den fårhåller sig till den.
När jag bedömer öl som domare är det givetvis något annat som gäller. Men inte helt: Det får inte bara bli det mekaniska.
Det känns som ett ganska vanligt missförstånd att en systematisk provningsmetodik (typ WSET) går att ersätta med kemisk analys.
Det man bedömer är hur det man provar upplevs, inte dess kemiska innehåll. Därför försöker vi t.ex. inte att pricka in alkoholen i volymprocent utan beskriver hur den upplevs, på en skala som vi tränar oss i att använda.
Att det inte går att ersätta människor med maskiner i sensoriska analyser är en ganska stor del av vad sensorisk analys är och också orsaken till att stora livsmedelsproducenter fortfarande använder sensoriska paneler.
Den systematiska provningsmetodiken är också ett instrument för professionella och förmodligen inte så lämplig att använda för recensioner.
Hur man skriver recensioner beror väl på vem man skriver för. Lite som marknadsföring. Skriver man vin eller öl recensioner i en fotbollstidning är det väl lämpligt att beskriva dryckerna i jämförelse med kända fotbollsspelare, positioner på plan osv. Skriver man för musiknördar jämför man med artister. Är det ölnördar som skall läsa är det väl lämpligt att jämföra med andra öl och kända öl stilar.
Det lustiga är väl att de flesta recensenter försöker skriva för alla. Så som en riktig dålig marknadsförare försöker sälja till alla.
Skall man nu göra det i Sverige måste väl det bästa vara att använda vädret, vårat mest älskade samtalsämne. "Det här bag-in-box vinet står närmast att jämföras med en svensk sommar som regnar bort"
Jag har funderat vidare på det här med WSET-metoden.
När används den? I tillverkningsledet? Hos inköpare? Oberoende kontrollorgan? Hos somaliern på restaurangen?
Det känns som jag saknar lite sammanhang.
Svår fråga Bark. Vet inte om/hur alla efterfrågade använder WSET-metodiken men kan dra två exempel i alla fall. WSET-metodiken är flitigt använd i bland annat sommeliertävlingssammanhang när man blint skall bedöma vilket vin man har framför sig. En del vinmakare har lång teoretisk utbildning inom dryckeskunskap - exempelvis Oliver Humbrecht på Domaine Zind-Humbrecht. Oliver är Master of Wine (MW) som är den högsta titeln du kan få inom teoretisk vinkunskap. Inom blindprovningsexaminationen för MW används WSET-metodiken. Du examineras då på tre stycken blindprovningar om 12 viner där du bland annat skall sätta druvsort(er), ursprung, vinmakningsmetoder, kvalitet och stil.
Skicka en kommentar