Angående dryck

Det spelar inte längre någon roll. Ja, inte för mig i alla fall. Vi är alla på samma och likadant. Och jag dömer inte dig och förhoppningsvis dömer du inte mig. För vi vet innerst inne varför vi alla håller på med det här. Det är dryck. Och det handlar om känslor. Det handlar om att bli berörd. Om att beröra. Vem bryr sig om det är en pissdyr flaska westvleteren 6, en pava lafite -79, några centiliter tequila reposado eller ett glas uppsötad oloroso?! Det är skitsak samma. När vi väl står där och stirrar ner i glaset och tappar allt som är runt omkring oss och försvinner i ett växande leende som leder oss till det som vi kallar ’hem’ så har allt annat spelat ut sin roll. Det vi älskar handlar inte om öl. Det handlar inte om vin. Eller sprit. Det handlar om känslor.

Jag trodde länge att jag var ölnörd. Fast jag är nog inte det. Jag är dryckesnörd. Och känslonörd. Och ikväll sitter jag och dricker en perfekt sydtysk veteöl som får mitt hjärta att slå dubbelt och en sedan länge övergången kommersiell amontillado som jag önskar aldrig kommer ta slut. Och ingen kan stoppa mig.

Ikväll har jag hittat hem…